Tuesday, February 08, 2011

Att vara eller icke vara.

Mina utläggningar brukar ju, som den inbitne läsaren vet präglas av ett snirkligt och högtravande språk. Jag fullkomligt älskar att skriva som en intervju i SF-journalen på 30-talet och vill gärna vrida till det mesta som knorren på en gris.
Nåväl, är då detta sätt att skriva något som DU käre läsare uppskattar?
11820 personer har hittills hittat hit, och visst får jag en eller annan kommentar, men frågan jag ställer mig är; BÖR jag byta skriftspråk? Skall jag skriva på mustig nutidssvenska utan mina älskade etyn, ehururn och eljstar?
Frågan kan kanske kännas märklig för DIG käre läsare, men för MIG - då jag är mitt uppe i ett intensivt arbete med att reformera mitt liv - kalla det gärna för 50års kris - är det ytterst relevant.

För mig blir det en fråga om att vara Norman B Fibbler eller icke..
Jag tror nämligen att utan texter lika snirkliga som kråset på en 1700-tals skjorta så kommer Norman helt enkelt att dö.

Nu ligger skarprättaryxan i din hand käre läsare.......


Lev väl!

//Norman B Fibbler

Thursday, January 13, 2011

Tv om natten...

Jag är uttråkad, och blir därför sittandes framför tv:n..
Om natten, det är då man visar ALLA dom program som skulle orsaka tittarstorm , givet att de visades under "prime time".. låt mig ge några exempel; Vad sägs om klassiker som Dödliga delikatesser, SKÅL (för 153268 gången) Storbritanniens smartigaste modell (jo det stavs så) eller varför inte Städer med stil...
Gemensamt för alla dessa program är att alternativet, sova. är 1000 gånger bättre.
Det är precis som om TV:n säger åt mig - Din dumme fan, gå och lägg dig, här visas i alla fall bara skit fram till 0600..Hm...just nu flimrade en kvinna i tajt minikjol, och minkpäls förbi i rutan. UR pälsen halar hon fram en spikpistol, som hon går lös på diverse vaser, urnor och annat porslin med. Det som syns av kvinnan är brösten, magen låren och pistolen - allt annat är ur fokus. Kultur på hög nivå, sannerligen.

Jag ber att få rekommendera mig!


Lev väl

//Norman B Fibbler

Sunday, January 02, 2011

Jag bor i Ultima Thule

Naturen, den pms:ande vrålapan, spelade mig ett spratt på nyårsafton.
Släppte upp vindar med plusgrader, och ställde till med takdropp och snösmältning, - i FYRA timmar. Det lyckade resultatet av detta spratt blev, ett stenhårt istäcke ovanpå snön, vilket omöjliggör all transport utan antingen bil med rallyvinterdäck



ELLER alpina joggingskor.



Moder natur behagar spela mig ett spratt, eller är det Reinfeldts fel?
Hursomhaver så blir det inte tal om några större förflyttningar under en tid.
På tal om förflyttningar är det är flyttdags - IGEN - för femtioelefte gången. Detta blir dock annorlunda, då kärnhuset skall avyttras, så nu går det inte att fega ur något mer. Vi blir kvar vid havet - förhoppningsvis.

Eller..vi får väl se. Inget är skrivet i sten när det gäller taikonfamiljen Fibbler :)


Lev väl!!

//Norman B Fibbler

Friday, August 20, 2010

Uti vår hage där växa blåbär




Igår begav sig familjen Fibbler på exkursion.
Kosan ställdes till den långgrunda havsviken några mil söder om platsen där vi just nu packar ihop våra pinaler för ÄNNU en flytt,
den sjätte på tio år, och om vårt nomadliv tar oss vidare i världen står ännu skrivet i stjärnorna.

Nåväl..viken vid havet är en källa till stillhet, och vid anblicken av det vidsträckta världsaltet kan man inte upphöra att slås av sin egen litenhet i sammanhanget.
Vi sitter på dom av salta vågor slipade och varsamt formade klipphällar, ännu varma efter sommarsolen, känner den ljumma havsbrisen och bara är..om edenskt är ett ord så passar det väl in här, annars har det nu uppfunnits.

Runt denna lagunliknande plats växer allsköns olika typer av grönska, inte minst kraftiga snår av björnbär.
Dessa svartblå delikatesser är ännu inte på långa vägar mogna, utan lyser vackert mörkröda, kanske som varning eller som lockrop till mindre nogräknade varelser, detta står ännu att utröna, men icke för ty.



Hustru och dotter Fibbler, akompanjerade av lilla spatthunden, tillhör den mindre nogräknade skaran. Växter det på en buske och SER det gott ut, så är det föremål för omedelbar konsumtion.
Således stoppas björnbärskart i giriga munnar, varvid det grimascheras, och kvids å det allra gruvligaste.

- Dom är ju inte moga! Iuuuuuuuuuu...
- No shit Sherlock...

I ivern att inmundiga dessa röda kapslar packade med amper gegga, lyckas också en annan innevånare slinka in i den glupande hustruns mun.

- Du... skall björn bär brännas i munnen
- ?
- Ja det känns som om jag ätit chili med bärfissmak...FAAAN vad det bränns...

Här kan inte er skribent låta bli att häva ur sig något om djävulsbaggar, radioaktiva ryska olvon och tredje gradens brännskador, allt resulterade i att hustrun galopperar till bilen, och desperat sköljer munnen med hundens vatten.

- Hunden klarar sig! Jag är BRäääääännskadad,
Den oförstående, törstiga och timida hunden får vackert se på medans hustrun svalkar sitt brända ( I verkligheten var brännskadan begränsad till ett lusbetts storlek i vänstra mungipan) anlete.

Liten guide till naturutflykter :

Om vintern äter man inte gul snö, och om sommarn äter man varken omogna Björnbär eller ilskna små skalbaggar, kapisch?



Lev väl!


// Norman B Fibbler

Friday, July 02, 2010

Den vrålande legobiten

Har du en dammsugare? Svaret är nästan givet då detta är ett vardagsföremål i Svenska hem, självklart svarar du ja.
Jag har två. En Nilfisk, som är tyst och sober, gör sitt jobb, och gör heller inte speciellt mycket väsen av sig. En riktig städmaskin kort och gott.

Och så har jag den vrålande legobiten...

Det är en liten röd hittepåmaskin med något outtalbart kinesiskt företagsnamn på ryggen. Den har sladd, slang, och munstycke men där slutar all likhet med normala dammsugare. Motorn är stor som en ordinär kolibri och går konstant på 350000 varv.
Trots detta måste fanskapet skedmatas om den stöter på större hinder är myggskitar.
Skulle av misstag något större komma in i dess outgrundliga inre början den klöka och vibrera. Efter några komplicerade handgrepp, en hemlig hälsning och en tibetansk bön får man loss munstycket och med lite lock och pock får man loss det granbarr som orsakat hela kalabaliken. Detta mekaniska missfoster såldes som "dammsugare" på Elgiganten, och fördes till hemmet av hustrun. Jo, den var billig - i will give them that. Jag har försökt att lämna tillbaka den, men då hotade dom mig med pistol.
Jag ger mig fan på att om vi skulle kasta den skulle den likt en bortsprungen katt
efter sex månader stå utanför vår dörr och vråla tills vi släpper in den.

Är det någon som vill ha ett rött miffo med påse stor som en fingerborg och hemsk andedräkt hör av er till undetecknad.


Lev väl!

Norma B Fibbler.