Thursday, July 24, 2014

There he blows!!!

För ganska många år sedan blev er skribent och den dåvarande hustrun inviterade till ett bröllop i det västra grannlandet Norge. Inget man får vara med om var dag, så barnvakt införskaffade, resplan lades upp och det bar åstad en varm hösthelg. Scenen är den lilla staden Sandefjord, under långa tider centrum för valfångsten i hela Norge, vilket manifesteras av ett monument av en fångad val mitt på stadens torg. I staden finns ett fashionabelt hotell där vi av värdparet blev inkvarterade i den så kallade bröllopssviten, något som visade sig vara ett mycket trevligt rum med öppen spis, panoramautsikt över havet och badrum med bubbelbadkar. Som ni eventuellt kommer ihåg har er skribent en febläss för badkar... Efter att ha försökt höja trivselfaktorn i rummet genom att elda en brasa, som enbart förde med sig att jag rökförgiftade hustrun, bestämde jag mig för att prova badkaret. Då detta utspelar sig på 90-talet , var bubbelbadkar fortfarande något nytt, och tekniken ännu inte helt utvecklad. I detta fall bestod själva bubbelaggregatet av en i ett vanligt badkar lös ilagd insats i botten , lite som en grön halkmatta vilken var via en en plastslang kopplad till en lös luftpump under själva plåthöljet. Mycket enkelt - i teorin. Jag tappade upp vatten, och förberedde mig på en skön och avslappnande stund omgiven av livgivande och masserande bubblor. Strömbrytaren satt tillsammans med ljuskontakten i ett liten låda ett stycke upp på väggen, och lamporna dämpades, det otroligt högljudda bubbelaggregatets startades och er skribent nedsänker sig i Nirvana. Jag kunde inte haft mer fel. Jag är fluffig nu, och var fluffig då. Detta är en av komponenterna i Archimedes princip, och jag är säker på att den framsynte gubben hade mig framför ögonen när han slog fast vad som händer när en stor kropp nedsänker sig i vatten. Vattnet flyttar på sig. På två sekunder hade badkaret i princip tömts på sitt innehåll, något som Bubbelaggregatet i sin tur sket högaktningsfullt i och fortsatte oförtrutet att blåsa luft underifrån, vilket gav det lysande resultatet att vacuum uppstod, och jag sögs fast i sagda badinrättning. Likt en strandad blåval ligger jag nu i en dimma av vatten som pressas upp kring mig, ackompanjerad av bizarra visslande toner som uppstår när vatten och luft tränger förbi hullet på en vilt sprattlande rund man från Sverige. Och så här blir jag liggande.. Efter ca 10 minuter knackar hustrun på dörren och frågar vad det är för fin musik som spelar i badrummet. Hon har inte hört mina rop på undsättning då alla ljud ljud dränkts i vrålet från bubbelaggregatet och er skribents symfoni i c-moll för fluffig man och vattendimma. Eftersom hon inte får något svar, öppnar hon dörren och kan snabbt konstatera att den för 10 minuter sedan badande maken förvandlats till ett strandat havsdjur. Så gott hon kan försöker hon få upp mig ur badkaret men tvingas påkalla assistans i from av receptionisten Tone, som vid första åsynen av det som utspelas i svitens badrum skrattar så mycket att hon ramlar omkull. Själv tycker jag detta är måttligt roligt, och vill nu bara så snart som möjligt komma loss ur detta mitt predikament. Efter en liten stund, med gemensamma krafter och med hjälp av en eldgaffel kommer jag så slutligen loss. Jag ser ut som om en bläckfisk hånglat med mig med mängder av runda märken efter bubbelaggregatet över hela kroppen. Receptionisten som var en riktig lustigkurra tycket att detta borde framföras till kommunledningen i Sandefjord, och valen i fontänen på torget bytas ut mot mig i helfigur,med henne, hustrun och eldgaffeln kämpande för mitt liv mot badkaret. Själv ber jag att få rekommendera mig...

Tuesday, February 08, 2011

Att vara eller icke vara.

Mina utläggningar brukar ju, som den inbitne läsaren vet präglas av ett snirkligt och högtravande språk. Jag fullkomligt älskar att skriva som en intervju i SF-journalen på 30-talet och vill gärna vrida till det mesta som knorren på en gris.
Nåväl, är då detta sätt att skriva något som DU käre läsare uppskattar?
11820 personer har hittills hittat hit, och visst får jag en eller annan kommentar, men frågan jag ställer mig är; BÖR jag byta skriftspråk? Skall jag skriva på mustig nutidssvenska utan mina älskade etyn, ehururn och eljstar?
Frågan kan kanske kännas märklig för DIG käre läsare, men för MIG - då jag är mitt uppe i ett intensivt arbete med att reformera mitt liv - kalla det gärna för 50års kris - är det ytterst relevant.

För mig blir det en fråga om att vara Norman B Fibbler eller icke..
Jag tror nämligen att utan texter lika snirkliga som kråset på en 1700-tals skjorta så kommer Norman helt enkelt att dö.

Nu ligger skarprättaryxan i din hand käre läsare.......


Lev väl!

//Norman B Fibbler

Thursday, January 13, 2011

Tv om natten...

Jag är uttråkad, och blir därför sittandes framför tv:n..
Om natten, det är då man visar ALLA dom program som skulle orsaka tittarstorm , givet att de visades under "prime time".. låt mig ge några exempel; Vad sägs om klassiker som Dödliga delikatesser, SKÅL (för 153268 gången) Storbritanniens smartigaste modell (jo det stavs så) eller varför inte Städer med stil...
Gemensamt för alla dessa program är att alternativet, sova. är 1000 gånger bättre.
Det är precis som om TV:n säger åt mig - Din dumme fan, gå och lägg dig, här visas i alla fall bara skit fram till 0600..Hm...just nu flimrade en kvinna i tajt minikjol, och minkpäls förbi i rutan. UR pälsen halar hon fram en spikpistol, som hon går lös på diverse vaser, urnor och annat porslin med. Det som syns av kvinnan är brösten, magen låren och pistolen - allt annat är ur fokus. Kultur på hög nivå, sannerligen.

Jag ber att få rekommendera mig!


Lev väl

//Norman B Fibbler

Sunday, January 02, 2011

Jag bor i Ultima Thule

Naturen, den pms:ande vrålapan, spelade mig ett spratt på nyårsafton.
Släppte upp vindar med plusgrader, och ställde till med takdropp och snösmältning, - i FYRA timmar. Det lyckade resultatet av detta spratt blev, ett stenhårt istäcke ovanpå snön, vilket omöjliggör all transport utan antingen bil med rallyvinterdäck



ELLER alpina joggingskor.



Moder natur behagar spela mig ett spratt, eller är det Reinfeldts fel?
Hursomhaver så blir det inte tal om några större förflyttningar under en tid.
På tal om förflyttningar är det är flyttdags - IGEN - för femtioelefte gången. Detta blir dock annorlunda, då kärnhuset skall avyttras, så nu går det inte att fega ur något mer. Vi blir kvar vid havet - förhoppningsvis.

Eller..vi får väl se. Inget är skrivet i sten när det gäller taikonfamiljen Fibbler :)


Lev väl!!

//Norman B Fibbler

Friday, August 20, 2010

Uti vår hage där växa blåbär




Igår begav sig familjen Fibbler på exkursion.
Kosan ställdes till den långgrunda havsviken några mil söder om platsen där vi just nu packar ihop våra pinaler för ÄNNU en flytt,
den sjätte på tio år, och om vårt nomadliv tar oss vidare i världen står ännu skrivet i stjärnorna.

Nåväl..viken vid havet är en källa till stillhet, och vid anblicken av det vidsträckta världsaltet kan man inte upphöra att slås av sin egen litenhet i sammanhanget.
Vi sitter på dom av salta vågor slipade och varsamt formade klipphällar, ännu varma efter sommarsolen, känner den ljumma havsbrisen och bara är..om edenskt är ett ord så passar det väl in här, annars har det nu uppfunnits.

Runt denna lagunliknande plats växer allsköns olika typer av grönska, inte minst kraftiga snår av björnbär.
Dessa svartblå delikatesser är ännu inte på långa vägar mogna, utan lyser vackert mörkröda, kanske som varning eller som lockrop till mindre nogräknade varelser, detta står ännu att utröna, men icke för ty.



Hustru och dotter Fibbler, akompanjerade av lilla spatthunden, tillhör den mindre nogräknade skaran. Växter det på en buske och SER det gott ut, så är det föremål för omedelbar konsumtion.
Således stoppas björnbärskart i giriga munnar, varvid det grimascheras, och kvids å det allra gruvligaste.

- Dom är ju inte moga! Iuuuuuuuuuu...
- No shit Sherlock...

I ivern att inmundiga dessa röda kapslar packade med amper gegga, lyckas också en annan innevånare slinka in i den glupande hustruns mun.

- Du... skall björn bär brännas i munnen
- ?
- Ja det känns som om jag ätit chili med bärfissmak...FAAAN vad det bränns...

Här kan inte er skribent låta bli att häva ur sig något om djävulsbaggar, radioaktiva ryska olvon och tredje gradens brännskador, allt resulterade i att hustrun galopperar till bilen, och desperat sköljer munnen med hundens vatten.

- Hunden klarar sig! Jag är BRäääääännskadad,
Den oförstående, törstiga och timida hunden får vackert se på medans hustrun svalkar sitt brända ( I verkligheten var brännskadan begränsad till ett lusbetts storlek i vänstra mungipan) anlete.

Liten guide till naturutflykter :

Om vintern äter man inte gul snö, och om sommarn äter man varken omogna Björnbär eller ilskna små skalbaggar, kapisch?



Lev väl!


// Norman B Fibbler