Och så trodde man att det skulle bli bättre när man blev stor.....

Som tonåring hade man många bekymmer.
Ständiga tankar på Sex, studier, komplicerade relationer, intelligensbefriade föräldrar och helgens häxblandning snurrade i den av pubertala hormoner förgiftade hjärnan.
Man fantiserade om körkort, och var hjärtligt trött på att åka buss.
Dom som dömdes till tandställning fasade för att bli en del av myten om ihopkrokade tandställningar när man kysstes men en annan tandställningsfjant.
Glasögon var skämmigt, och ingen acne var så svår att flickorna inte kunde dölja den med brunkräm.

Som vuxen har man många bekymmer.
Ständiga tankar på sex man inte hinner och orkar med, arbete, oförstående partners, senila föräldrar och helgens i smyg på fredagens lunch inhandlade pava med rödtjut, snurrar i den av stress förgiftade hjärnan.
Man fantiserar om att slippa köra, för att kunna ta en bira med jobbarkompisarna nån gång, men känner sig för lat för att åka buss, och taxi är ju ALLDELES för dyrt.
Dom som dömts till tandprotes fasar för att bli en del av myten om avsvimmade dejter, om man glömt att nogsamt skölja protesen innan man kysser han/henne/den/det..
Hörapparat är skämmigt, och inga rynkor eller åderbråck är så svåra att dom inte går att fixa till med plastikkirugi...

Ser ni?

Vi lever i en jädrans loop!

ELLER är jag bara som vanligt en smula konspiratorisk av mig?


Lev väl..


//Norman B Fibbler