Igår begav sig familjen Fibbler på exkursion.
Kosan ställdes till den långgrunda havsviken några mil söder om platsen där vi just nu packar ihop våra pinaler för ÄNNU en flytt,
den sjätte på tio år, och om vårt nomadliv tar oss vidare i världen står ännu skrivet i stjärnorna.
Nåväl..viken vid havet är en källa till stillhet, och vid anblicken av det vidsträckta världsaltet kan man inte upphöra att slås av sin egen litenhet i sammanhanget.
Vi sitter på dom av salta vågor slipade och varsamt formade klipphällar, ännu varma efter sommarsolen, känner den ljumma havsbrisen och bara är..om edenskt är ett ord så passar det väl in här, annars har det nu uppfunnits.
Runt denna lagunliknande plats växer allsköns olika typer av grönska, inte minst kraftiga snår av björnbär.
Dessa svartblå delikatesser är ännu inte på långa vägar mogna, utan lyser vackert mörkröda, kanske som varning eller som lockrop till mindre nogräknade varelser, detta står ännu att utröna, men icke för ty.
Hustru och dotter Fibbler, akompanjerade av lilla spatthunden, tillhör den mindre nogräknade skaran. Växter det på en buske och SER det gott ut, så är det föremål för omedelbar konsumtion.
Således stoppas björnbärskart i giriga munnar, varvid det grimascheras, och kvids å det allra gruvligaste.
- Dom är ju inte moga! Iuuuuuuuuuu...
- No shit Sherlock...
I ivern att inmundiga dessa röda kapslar packade med amper gegga, lyckas också en annan innevånare slinka in i den glupande hustruns mun.
- Du... skall björn bär brännas i munnen
- ?
- Ja det känns som om jag ätit chili med bärfissmak...FAAAN vad det bränns...
Här kan inte er skribent låta bli att häva ur sig något om djävulsbaggar, radioaktiva ryska olvon och tredje gradens brännskador, allt resulterade i att hustrun galopperar till bilen, och desperat sköljer munnen med hundens vatten.
- Hunden klarar sig! Jag är BRäääääännskadad,
Den oförstående, törstiga och timida hunden får vackert se på medans hustrun svalkar sitt brända ( I verkligheten var brännskadan begränsad till ett lusbetts storlek i vänstra mungipan) anlete.
Liten guide till naturutflykter :
Om vintern äter man inte gul snö, och om sommarn äter man varken omogna Björnbär eller ilskna små skalbaggar, kapisch?
Lev väl!
// Norman B Fibbler
