Vaknade i morse, straxt för fem av ett taktfast dunkande och ett svagt mumlande. Jag kunde i sovrummets dunkel också urskilja att någon dansade...
Efter en stund såg jag att det var min hustru iförd sitt nattlinne med Nalle Puh på som trummade på en plastbunke och utförde någon slags besvärjelseritual runt vår sovande sexåring som också låg i sängen.
- Hon har feber, förklarade hustrun.
- Ge henne Alvedon då!
- Nix, jag skall driva ut hennes feberdemoner!
Jag tog min kudde och lommade ut i vardagsrummet, för att få ytterligare några minuters sömn, när jag återigen väcktes av ett mummel.
Hustrun har nu förflyttat sig till köket och står under vilda besvärjelser och rör ihop något som luktar lik i en kastrull.
Jag: - Va gör du?
Hustrun : - Tänkte att när jag i alla fall var på gång så kunde jag med exorsism driva ut hundens mask..
Jag: Vad ska du med smeten till då?
Hustrun : - Åh det, ja det är gröt på bolmört, åkerfräken och slemkremla , kanon för tarmrörelserna!
Jag: - till hunden alltså ?
Hustrun: -Näe, till mig!!! Hunden skall jag binda fast i sängen, och stänka vigvatten på sen är maskarna snart en minne blott!
Som ni förstår av denna lilla anekdot är min lilla hustru ytterst tveksam till skolmedicin.
Sjukdomar och kroppsliga tillkortakommanden skall gärna väntas ut, och läka av sig själv, fast....när hon försökte regenerera min brutna lilltå genom handpåläggning och besvärjelser sa jag faktiskt ifrån.
Lev väl!
//Norman B Fibbler
No comments:
Post a Comment