Igår, på vägen hem från arbetet, mitt i den östgötska storskogen konfronterades jag med en älg. Hörni, älgar är ena riktigt stora rackare får jag meddela.
Han (eller hon) stog några minuter och bara bligade på mig med undrande blick precisom en tonåring som fått besked att denne inte får gå på Ubbes ff på lördag kväll. Viftade lite med öronen och försvann in in skogen. Märkliga djur.
Lika märkliga som de idag så moderna sällskapshundarna staffordshire pitbull.
Dessa varelser består av 5% ben, 45% muskler och 50% tänder. Dom lägger sig kloss an din vad och börjar dregla, förmodligen drömmandes om den underbara lunch ditt ben kommer att bli ifall du bara så mycket som nyser i fel tonart.
En god vän till mig kallar sina pitbulls för grisarna, ett passande namn IMHO .
Jag tycker man borde försöka korsa älgar med pitbullar och få fram enorma köttberg med två meter långa huggtänder, som smygandes i skogarna utgör en fara för både bärplockare och skogsmaskiner. En Staffordshire Pitbälg helt enkelt.
Lev väl!
//Norman B Fibbler
No comments:
Post a Comment