Så kom då det vi alla visste var ofrånkomligt - vintern.
Visserligen och måhända bara för 14 dagar eller så, men när de första blåsipporna tittar fram i skogen, tofsvipor och tranor vänt hem, och vintersanden tas upp från gångbanorna känns det så...onödigt.
Visste ni att tranor förresten klarar vinterkyla alldeles utmärkt ?
Di rackarna har ett system som kan stänga av blodcirkulationen under knät och därigenom vada i vilken issörja som helst. Får dom bara lite korn av snälla ornitologer klarar dom sig finfint.
MEN å andra sidan, vem skulle inte vilja övervintra i Spanien - om man hade ett val dvs? Er skribent skulle TVEKLÖST om tillfälle gavs flytta med tranorna, och bara komma hem till försommaren. Kanske skulle skrivkrampen lösa upp sig i Alicante - vem vet?
Men tills dess får jag suckande konstatera att åt vädret kan vi göra lika lite som åt det faktum att vi snart skall deklarera, kan någon vara snäll att kasta hit ett rep?
Lev väl!
// Norman B Fibbler
1 comment:
Godmorgon!
Vet inte varför jag skriver detta och hoppas ingen känslig läser det.
Fordom hade jag en vän med jordbruk, varje vår landade stora flockar med tranor på hans marker. De hade också den funktion du beskriver i sitt blodomlopp som gjorde att de ej frös om sina spretiga små fågelfötter. Varje morgon när det varit nattkallt fröso de fast och fick så stå orörliga någon timme innan solens dagsmeja lösgjorde dem ur jordens bojor. Nåväl. De skreko och förde ett fasligt liv varje fastfrusen morgon. En hord av skrikande tranor slet på min väns redan innan bristfälliga psyke. En morgon tog min instabile vän ned sin nyslipade lie från ladugårdsväggen och begav sig ut att skörda.
Likt en retarderad Lie-Man svingade han sin lie och befriade tranorna från fastfrusna fötter. Det var ett flaxande och skrikande som nästan .. men bara nästan kunde dölja det sinnessjuka skratt min vän lät ljuda.
Post a Comment