Thursday, July 24, 2014

There he blows!!!

För ganska många år sedan blev er skribent och den dåvarande hustrun inviterade till ett bröllop i det västra grannlandet Norge. Inget man får vara med om var dag, så barnvakt införskaffade, resplan lades upp och det bar åstad en varm hösthelg. Scenen är den lilla staden Sandefjord, under långa tider centrum för valfångsten i hela Norge, vilket manifesteras av ett monument av en fångad val mitt på stadens torg. I staden finns ett fashionabelt hotell där vi av värdparet blev inkvarterade i den så kallade bröllopssviten, något som visade sig vara ett mycket trevligt rum med öppen spis, panoramautsikt över havet och badrum med bubbelbadkar. Som ni eventuellt kommer ihåg har er skribent en febläss för badkar... Efter att ha försökt höja trivselfaktorn i rummet genom att elda en brasa, som enbart förde med sig att jag rökförgiftade hustrun, bestämde jag mig för att prova badkaret. Då detta utspelar sig på 90-talet , var bubbelbadkar fortfarande något nytt, och tekniken ännu inte helt utvecklad. I detta fall bestod själva bubbelaggregatet av en i ett vanligt badkar lös ilagd insats i botten , lite som en grön halkmatta vilken var via en en plastslang kopplad till en lös luftpump under själva plåthöljet. Mycket enkelt - i teorin. Jag tappade upp vatten, och förberedde mig på en skön och avslappnande stund omgiven av livgivande och masserande bubblor. Strömbrytaren satt tillsammans med ljuskontakten i ett liten låda ett stycke upp på väggen, och lamporna dämpades, det otroligt högljudda bubbelaggregatets startades och er skribent nedsänker sig i Nirvana. Jag kunde inte haft mer fel. Jag är fluffig nu, och var fluffig då. Detta är en av komponenterna i Archimedes princip, och jag är säker på att den framsynte gubben hade mig framför ögonen när han slog fast vad som händer när en stor kropp nedsänker sig i vatten. Vattnet flyttar på sig. På två sekunder hade badkaret i princip tömts på sitt innehåll, något som Bubbelaggregatet i sin tur sket högaktningsfullt i och fortsatte oförtrutet att blåsa luft underifrån, vilket gav det lysande resultatet att vacuum uppstod, och jag sögs fast i sagda badinrättning. Likt en strandad blåval ligger jag nu i en dimma av vatten som pressas upp kring mig, ackompanjerad av bizarra visslande toner som uppstår när vatten och luft tränger förbi hullet på en vilt sprattlande rund man från Sverige. Och så här blir jag liggande.. Efter ca 10 minuter knackar hustrun på dörren och frågar vad det är för fin musik som spelar i badrummet. Hon har inte hört mina rop på undsättning då alla ljud ljud dränkts i vrålet från bubbelaggregatet och er skribents symfoni i c-moll för fluffig man och vattendimma. Eftersom hon inte får något svar, öppnar hon dörren och kan snabbt konstatera att den för 10 minuter sedan badande maken förvandlats till ett strandat havsdjur. Så gott hon kan försöker hon få upp mig ur badkaret men tvingas påkalla assistans i from av receptionisten Tone, som vid första åsynen av det som utspelas i svitens badrum skrattar så mycket att hon ramlar omkull. Själv tycker jag detta är måttligt roligt, och vill nu bara så snart som möjligt komma loss ur detta mitt predikament. Efter en liten stund, med gemensamma krafter och med hjälp av en eldgaffel kommer jag så slutligen loss. Jag ser ut som om en bläckfisk hånglat med mig med mängder av runda märken efter bubbelaggregatet över hela kroppen. Receptionisten som var en riktig lustigkurra tycket att detta borde framföras till kommunledningen i Sandefjord, och valen i fontänen på torget bytas ut mot mig i helfigur,med henne, hustrun och eldgaffeln kämpande för mitt liv mot badkaret. Själv ber jag att få rekommendera mig...

No comments: