En äkta femme fatale. Hittade precis i flyttlådorna dom vedervärdiga Thailandssandalerna vars genomskinliga plastklackarär fyllda med små färgade plastkulor. Graci-öst(löst?) stapplar hon fram och försker se ut som en stor dam.
En docka placerad på var arm, förklarandes att dessa två är hennes barn, och att dom är hemskt hungriga. ALLA leksaker som av föräldrarna i from förhoppning om ingen avsaknad gömts i flyttkartongernas djup saknas lika mycket, och det är ett mysterium hur hon i detalj kan minnas alla dessa plastmonster från bortre och främre Asien.
Hon lever i barnets underbart organicerade kaos, och är precis så "femåckketthalvt" en liten tjej bara kan vara.
Med faderna egoisktiska rätt skulle jag faktiskt vilja ge henne ett krumelurpiller nu och tillsammans med henne viska " fina lilla krummelur, jag vill aldrig bliva stur".
Just nu är hon så fantastiskt fantastisk.
Lev väl!
//Norman B Fibbler
2 comments:
Det härliga är ju att man alltid tycker att ens barn är som mest fantastiska just nu. Och det bara fortsätter...
Åh, min 4-åring är också ljuvlig!
Post a Comment