Det gör mig så fruktansvärt ont att se barn som mobbas.
Var själv mobbad under i stort sett hela min skoltid, jag VET hur dom mobbade känner sig. Man är livrädd för att gå till skolan, man är livrädd för att sticka ut.
Man underpresterar, och dras in i en destruktiv spiral som är fullkomligt vedervärdig.
Skolan bär naturligtvis en del av ansvaret, men det allra tyngsta åvilar faktsikt föräldrarna. Det är FAKTISKT upp till oss vuxna att sätta gränser och ge normer. Att förklara för våra barn att det faktiskt inte är okej att mobba. ALLA med barn i skolan måste dra sitt strå till stacken om vi skall komma till rätta med problemet.
Jag ber dig, med barn i skolåldern att sätta dig ned och förklara vikten av acceptans, av tolerans och av människors värde. Att göra klart att du inte accepterar mobbing och att det inte är okej att vara systematiskt elak. Bara genom DITT engageman kan vi nå fram, och bara genom DITT ställningstagande så kan vi kanske lyckas förändra synen på medmänniskan!!!
Lev väl!
//Norman B Fibbler
1 comment:
Håller absolut med dig, det mesta kommer hemifrån vad man lär sina barn om att behandla andra, visst grupptryck påverkar!
Har som tur är en son som vågar stå på sig & säga ifrån, ibland kan han va dum han med så klart, men vi har dialoger om det och hur han skulle känna sig om man vände på steken!
Jag har aldrig gillat dessa fasoner & man kan hoppas på att föräldrar & skola ser till att ha ögonen öppna, för jag tror inte det är lätt för den som drabbas att själv söka hjälpen & orka om ingen tar det på allvar! För det är väl där grejen är, när man läst storys om mobbing...omgivningen kan ta lätt på det & mer rycka på axlar trots den sk. noll tolleransen som ska existera på skolorna!
Såg ett program där barnen fick rollspela, vara mobbare/mobbade... DET tror jag är en viktig del för att komma till rätta med det! Barnen själva tyckte att det gav dem massor!
Post a Comment