Farbror Adrian och fascistkärringarna.

I ett av mina hus bor en änkeman, Adrian, en gammal farbror på 79-år.
Adrian är dement, dvs lider av alzheimers, och har börjat glömma ett och annat.
För två helger sen glömde han bort att hemtjänsten givit honom mat, och skulle värma lite mat i micron, vilket han också glömde bort. Maten förvandlades till stenkol, och en tung doft av bränt spred sig i huset. Dett har utlöst en folkstorm utan dess like.
Fascistkärringarna som bor runt honom ringer till mig och skvallrar om Adrian.
Här följer ett smakprov:
- Härom morgonen var han ute i tamburen och skulle raka sig.
-Polisen kommer hit med honom titt som tätt ( inte konstigt, han hittar inte hem alla gånger *normans anm*)
-Skall vi behöva riskera liv och hälsa för att en dement gubbe glömmer ett tänt ljus?
-Inte för att skryta men vissa av oss har samlat på sig ansenliga mängder antikviteter.
Skall vi behöva riskera förlora dom i en brand orsakad av den här demenspatienenten?

I morse fick jag nog.
När dam nummer 6 ringde och skulle beklaga sig, sa jag åt henne att det inte finns några lagar som förbjuder dementa att bo kvar i sin lägenhet (Adrian har bott i sin lägenhet se ha föddes 1927). Sen sa jag åt henne att hon skulle ta reda på fakta innan hon ringde till hyresvärden och skvallrar, för om det är någonting jag inte gillar är det skvallrande östermalmskärringar.
Hon sa faktisk tack och la på luren.

Måhända får jag fan för detta, men det skiter jag i!
INGEN Östermalmshoppa skall få mig att vräka hedersmannen Adrian!

Jag står upp för de små i samhället....ibland... när andan faller på eller när det av KGB i nacken inopererade datachippet råkar haka upp sig,, eller så är jag bara en smula konspiratorisk av mig!

Heja Adrian!

Lev väl!

//Norman B fibbler