Sagan om den rödhåriga Myfflan och Heffaklumpen

Heffaklumpen levde in en lite håla i skogen och tyckte synd om sig själv. Varje dag kunde man hitta ytterligare något att lägga på högen av tillkortakommanden, och just den här dagen var det hans humör som bekymrade honom mest.

Heffaklumpar är kända för att vara bistra och rätt olustiga typer, men vår heffaklump var extrem, han var nämligen en rätt servil och trevlig prick när allting kom till kritan.

Han tänkte att det kunde knappast vara bra för imagen att ha små ekorrungar hängade i hans skägg och små skator pickade hans mjäll, så han bestämde sig för att anonnsera efter hjälp.

Så här skrev han:

Heffaklump i sina bästa år, elak och ful, söker ännu elakare kvinna med rött hår och dito temprament, Svar till: dra åt skogen.

Och döm hans förvåning när det efter några dagar stog en kort rödhårig myffla utanför hans håla.

- å vad är din ursäkt då, sa myfflan
- Ursäkt?
- Ja, bo i skogen i en håla,..du får ursäkta mig men det är knappast utvecklande?
- Utvecklande?
- Utveckling är A och O förstår du, man får inte stelna i sin form om du hajjar ( fast du ser ju rätt trög ut). Viskningen var inte särskilt väl maskerad.
- Jag vill bara ha kontakt med någon som kunde hjälpa mig att att skrämma bort ekorrar,,,, längre kom han inte innan myfflan avbröt honom på nytt.
- Du..ekorrarna är ditt minsta problem. Du måste fokusera på dom verkliga sakerna i livet, you know, turn things around,,, alltså inte stelna i formen,,nodge.nodge…
Hon armbågade honom så häftigt i sidan att han tappade andan.

-Är du kvar fortfarande, frågade hon sen med en uppfodrande min, har du ingen tankeläsningsförmåga? En myffla som jag har behoooov för står du honey,, seså iväg med dig…

Heffaklumpen lommade iväg utan att gentligen förstå varför, men tänkte att det var nog bäst att göra som han blev tillsagd.

Bäst som han gick där på stigen kom han ihåg att någon sagt till honom för länge sedan att blommor är vägen till kvinnans hjärta, och han sken upp.

- Självklart, det är ju blommor hon vill ha!!!
Han lufsade så fort hans krumma ben kunde bära honom till skogens florist, en fet finsk bisamråtta vid namn Tujja.

- Ge mig rosor sa han.
- Varför det?, svarade bisamråttan.
- Därför att blommor är vägen till kvinnans hjärta.
Just nu har jag en kvinna i hålan som tänker på rosor, och eftersom jag gärna vill vara lite ensam med henne, alltså efter det att hon skrämt bor ekorrarna, så ska hon få rosor.

Bisamråttan himlade med ögonen och sa:
- då ska du ha 9 stycken, för nio rosor betyder; JAG VILL VARA ENSAM MED DIG.
- Fint, svarade heffaklumpen och lufsade tillbaka till hålan igen.

När han kom fram låg myfflan på rygg i en ställning som såg mycket smärtsam ut. Hon tittade upp på honom och flinade:

- Tankeläsarn! Tjena, vad har du med dig från dina irrfärder i skogen då?
Med ett lyckligt leende plockade heffaklumpen fram rosorna
Och sträckte fram dom till myfflan.

Myfflan tog blomsterkvasten och tittade ilsket på
Heffaklumppen.
- Säg att du skojar!
- Näe, sa heffaklumpen en smula förvirrat.
Nu började han bli nervös
-Blommor är ju vägen till kvinnans hjärta….
-lilla bubben…hur övertydlig måste jag vara?
Myfflan viftade vilt med handen, sen drog hon ned sina byxor och vände sig mot heffaklumpen.
- Ser det här ut som en glasvas?, sa hon och klappade sig på skinkorna
-Nnnnejjj , stammade heffaklumpen.
- Då så, fräste myfflan, jag fryser om röven och sitter och tänker på röda trosor, och så kommer du dragandes med SPRÖDA ROSOR……