Brustna förhoppningar

Om ni inte har varit i smygehuk så tycker jag att ni skall bege er dit! Förutom att världen börjar på andra sidan vattnet, och att naturen är vacker, så finns i Smygehamn ett fiskrökeri.
Allehanda typer av i olika grad rökta fiskar från Näbbgädda till Torsk finns att till en rimlig peng inhandla i deras fabriksbutik. Och så har dom ju Ål. Faschinationen kring Ål övergår mitt förstånd, och när jag ändå skall orera om vidriga maritima varelser kan jag ju ta med Kräftor på en gång.
Har ni sett filmsekvensen när man ur ett vattendrag plockar ett hästkranium, och ur varje tänkbar öppning rinner det Ålar. Dessa slemmiga semi-ormar är liksom kräftorna asätare, dvs lata jävlar som inte orkar jaga utan bara käkar självdött skit som ramlar ned på sjöbotten.
Ålen är svart och snorig, kräftan är svart och stickig, som kusiner typ.
Kräftan går baklänges, och Ålen slingrar sig fram, fullständigt vedervärdiga lirare.
In i rökeriet, där kön är LÅNG, stövlar en man i sextioårsåldern och tar sig en nummerlapp.
Man ser hur hans ögons spelar över glasmontern, och i hans mungipor kan anas droppar av snålvatten. Han svettas ymningt i värmen och röklukten, och ser trots mungipsdreglet rätt obekväm ut.
- Nummer nittioåtta!
Mannen armbågar sig målmedvetet framåt med den rosa nummerlappen i näven.
-Här, bräker han på klockrent Eskilstunamål, det är jag!
-Och vad får det lov att vara ?
-Åååååååååååååååååål..
Det låter nästan som om han kräks.
-Tyvärr, ålen är slut, svarar damen bakom disken.
Mannen får ett uttryck i ansiktet som påminner om ett plötsligt inkommet dödsbud.
-Ingen Ååååååååål?
-Tyvärr!
-Ingen alls?
-Nej tyvärr inte.
- Amen det är ju BOTTEN!, skriker han, varefter han knölar ihop nummerlappen och kastar den på expediten, vänder på klacken och puttar nästan omkull folk i sin ambition att så snabbt som möjligt lämna etablisemanget.
Utanför leverera han dödsbudet till sin hustru, även hon med dregel i mungiporna.
-Jävla skitställe , åååååååååålen var slut.
-Ja, här handlar vi aldrig mer!
Paret knölar in sig i en astmatisk Volvo 245, som ger ifrån sig en rejäl avgasknall, när dom dolda av ett enormt dammoln lämnar platsen.
Jag funderade rätt mycket på detta när jag satt och avnjöt mina delikatesser i solskenet.
Hade han möjligen åkt nästan 70 mil för att köpa ....Ål , och vände han genast hem till Eskilstuna igen efter oförättat värv?
-Snabbaste vägen hem Gösta, i det här skitlandskapet stannar vi inte en minut till!
Stackars krake, som gick miste om en bit rökt asätare.
En tröst är att snart är det säsong för kokta asätare från Kina och gud vet vart.

Min grundtes är att inte äta saker som slingrar sig (Ålar, ormar och politiker) eller saker som går baklänges ( Kräftor, skorpioner och politiker).

Konstigt? Inte alls, men så ÄR ju jag en smula konspiratorisk av mig!

Lev väl!

// Norman B Fibbler