Tant Berit utan huvud och armar...

Den chockade kvinnan i Beirut skriker högt i radioreportens mikrofon. Massor av döda, dom har ingen huvud, ingen armar!!!!
Det som händer i Libanon är absurt och fullkomligt ofattbart. Oproportionella vedergällningar och vedergällningsvedergällningar.
Min sympati, åsikt och analys av konflikten är klar, men kan lämnas därhän,dock kan jag ändå inte lämna ämnet utan kommentar.
Min dotter, 4 år, hörde också reportaget och förstod att någonting allvarligt hänt. På väg till Västervik frågade hon om varför dom var arga på Berit, och om Berit varit dum? Jag förklarade att det var krig i ett land lång bort som heter Libanon och att tanten i radion var i en stad som hette Beirut. Min dotter har fyra stycken stora halvsyskon och är i princip ensambarn. Hon är en mycket mycket klok liten tjej, och jag ser hur hennes hjärna febrilt bearbetar det som jag sagt. När hustrun skall gå in på Lindex för att handla sig en BH, sätter dottern och jag oss på en av "gubbstolarna", dvs de stolar som av framsynta damklädsaffärer tillhandahåller trötta gubbar. Gubbar som i synbara evigheter väntar på att deras partners skall fastna för ett speciellt plagg. 1 timmes väntan för ett par trosor, eller 90 minuter för en balkonett är ingenting.
Jag ser att dottern får någonting i blicken, hon tänker på något. Sen sträcker hon ut 50 cm brunbränd barnarm och pekar på skyltdockan. Titta Pappa!! Där borta står tant Berit, hon från libananen, hon som inte hade något huvud och armar!!!

Jag hoppas och tror på en snar vapenvila, och jag hoppas på att inga fler civila dör i den här totalt onödiga konflikten...
Förmodligen bara en from förhoppning, men så ÄR ju jag en smula konspiratorisk av mig..


Lev väl!

// Norman B Fibbler