Helvetets förgård stavas med fyra bokstäver.

I K E A.

Jag har precis varit där och återvänt, knappt med livhanken i behåll.
Hustrun, den ormen , gillrade en listig fälla genom att påstå att på en tisdag före lön i Augusti är det nästan inget folk alls på I K E A, varför jag lät mig förledas.
Jag borde vetat bättre.
Redan på parkeringen känner jag att min psykosomatiska ischiasnerv börjar göra sig hörd. Aldrig ett bra tecken, men eftersom templet skulle vara tomt så skulle det nog gå att stå ut.

Utanför entren hör man ett svagt sorl som av vissna löv som virvlar för höstvinden.
Jag ser andra skräckslagna män av beslutsamma hustruar släpas på sina bara knän in i tempelets skräckfyllda labyrinter.

-Kom nu så går vi! Hustrun tar ett stadigt tag om min hand och drar mig mot den penumatiska dörren, som med ett swosch sväljer oss båda.
Därinne är det dunkelt och luktar ångest. Ljudnivån är bedövande och en mänsklig myrstack brer ut sig för mina fötter.

Hustrun styr mig med van hand genom folkmassorna, och jag ser vuxna män med röda ögon och kinder våta av tårar. Vi stannar vi hallgarderoben Sluka. Denna orgie i kitch är en pjäs i masonit och vitlackad furu, monterad av fångarna på hall, och ditställd av någon underhuggare till Satan själv.
-Den här skulle funka fint i hallen, den är bara trettiosju centimer djup, och färgen går fint i ton med väggen.
Jag ser hur hustrun pratar, men jag hör inget.
Hennes beskrivning dränks i ett skri som av dödsångest.
Jag vänder mig om och ser en man i min ålder som just blivt dömd till det värsta straffet av alla - TAG SJÄLV LAGRET....
Paniken i hans ansikte går inte att ta miste på , hans ansiktsfärg skiftar i grått..
Hans hustru har dock bestämt sig, han skall till lagret för att hämta dubbelsängen Fridolf, och därefter försöka klämma in den i en Nissa Micra.
Hans liv går mot sitt slut.

Jag kämpar mot mina demoner genom folkhavet, försöker hålla jämn takt med hustrun och ser i fjärran hur kassalinjen hägrar.

Då kväker dottern;
-Mjukglass..
-Vad sa du gumman?
-M J U K G L A S S..

I templet har Satan så påpassligt utanför det som man tror är den sista kassan öppnat en matvarubutik. Där säljs wienerkorv, kaffe, djupfryst pizza, drycker, godis, vaniljsås, brunsås, pepparsås och...mjukglass.

Som en sista hälsning från Belsebub ringlar sig kön för inköp av ovan nämnda, och i en MÖBELAFFÄR helt oumbärliga artiklar, lång och långsam.
Dottern klänger likt en Gibbon på mina darrande ben, och frågar var fjärde nanosekund om det snart blir vår tur. Till slut når vi den hånleende kassademonen som välvilligt tar ytterligare sekiner ifrån mig.

Det är DÄR och just DÄR, som jag inser varför Ingvar Kamprad kan med stolthet titulera sig Satan från Småland.

- En mjukglass tack!
Eftersom jag nu köat i närmare tio minuter tror jag att mot mig inom två sekunder skall framsträckas en stor mjukglass, kanske med strössel.
Nej.
Jag får en strut.
Glassen tar du själv i automaten på andra sidan säger demonen och blottar sina huggtänder.

Jag ger mig!

Ingvar får mig att bygga mina egna möbler, och numer även att montera min egen glass.
Nästa steg bli förmodligen att jag själv får hugga trädet och smida skruvarna varav min säng skall tillverkas. För ettusenniohundrasextiofem kronor får jag sedan köpa en plastpåse innehållande ett papper med en OBEGRIPLIG ritning som visar hur trädet skall hyvlas, spåntas och sågas, och en till allt annat oanvändbar insexnyckel, som dessutom är för liten.

Ingvar Kamprad, hell dig, Mörkrets förste.





Eller är det bara jag som är en smula konspiratorisk av mig ??


Lev väl!

//Norman B Fibbler